Gula rosor

Rensar bland papper och annat. Hittar ett foto på min mamma från en av alla de resor hon gjorde. Mamma berättade ofta om sina upplevelser från resorna. En av berättelserna bad jag henne skriva ner. Den nedskrivna berättelsen hittade jag nu också, tillsammans med fotot:

”Det gamla övergivna klostret, låg utefter den smala grusvägen som ledde bort från byn, där jag hyrde ett rum på en vingård. Mitt enda färdmedel var en cykel som jag lånat, nu cyklade jag sakta vägen fram i den dallrande solhettan. Halvt raserade murar dök plötsligt upp bakom en snäv krök. Muren, med en hög portal, omgärdade en vildvuxen och förtorkad trädgård.

Jag ställde cykeln mot muren, gick genom portalen upp mot den förfallna byggnaden. Det kändes ödsligt och en iskall vind svepte runt platsen. Jag fortsatte gången fram, där gräs och mossa trängde undan en del av stenläggningen och gick in i det fallfärdiga klostret. Det kändes som om jag befann mig mitt emellan dröm och verklighet.

Jag strök med handen utefter insidan av klostrets murade väggar, handen blev svart då förstod jag att det hade brunnit där.

Dagsljuset silade in genom fönstergluggarna och det trasiga taket, det bildades spöklika skuggor i dunklet, vinden spelade en entonig flöjtmelodi, en gammal gallergrind gnisslade spökligt och det hördes tassande som av bara fötter. Jag måste ut härifrån, närvaron av människorna som levat och verkat här, kändes alltför påtaglig.

Jag sprang ut i solljuset, tog min cykel vid muren och tittade tillbaka på den utbrända trädgården. Det var då jag såg de gula rosorna, som nästan desperat försökte kättra över murkanten. Jag tyckte de doftade och suckade av ångest.

Det kändes befriande att komma därifrån tillbaka till mitt rum på gården. Jag öppnade dörren och tänkte slänga mig på sängen för att pusta ut, men stannade förstenad på tröskeln. På mitt lilla runda bord stod ett jättefång med gula rosor, daggen som fanns kvar på bladen såg ut som tårar. Jag vände i dörren, fick tag på min värd och frågade honom var rosorna kommit ifrån. Han talade om att en kvinna klädd i ålderdomlig nunnedräkt lämnat dem till mig.

Nästa dag kände jag ett starkt behov att åter besöka klosterplatsen. Jag bad värden att få ta med hans hund på min cykeltur. Det var en solig men ganska blåsig dag, när jag närmade mig platsen såg jag de gula rosorna som växte i dikesrenen, klostret och trädgården syntes ingenstans till.

Hunden satte sig vid de gula rosorna och gnällde som av gråt jag fortsatte in där jag i går sett klostret, det låg en förtrollad stillhet över platsen, tystnaden var nästan total, det enda som hördes på avstånd var hundens ylande.

Ingrid Magnusson

Dahliarotknölspuré

IMG_4193 (2)

Ville köpa lite nya växter att plantera i trädgården. Varje vår är det likadant, det liksom kliar i fingrarna. Tyvärr har jag inga ”gröna fingrar”, men jag ger aldrig upp. Jag har försökt med det mesta. Pelargoner; de överlever aldrig. Tomater; det funkar liksom bara inte. Potatis; kan eventuellt bli någon liten nötstor potatis. Osv…

Nu ville jag prova något alldeles nytt. Lite större blommor kanske. Jag kikade runt bland alla växter och hade lite svårt för att bestämma mig. Så äntligen upptäcker jag dem, stora glada Dahlior, och de log mot mig!

Tar de två finaste med mig till kassan för att betala. Jag frågar kassörskan om detta är perenna växter. Hon svarar att det är det, men rotknölen måste grävas upp på hösten innan frosten kommer.

Jag betalar mina blommor (erkänner att det slank med en och en annan pelargon också) och lämnar trädgårdshandeln.

Under bilresan hem funderar jag på det här med Dahlians rotknölar som måste grävas upp. Kanske man kan använda dem till något! Jag minns att min farfar brukade äta lökar och rötter av alla de slag!

IMG_4182

(Foto från 1968)

Eftersom jag numera tycker om att laga mat och testa nya saker i köket funderar jag på allt man kan göra med olika jordgrönsaker: Potatispuré, morotspuré, jordärtkockspuré, palsternackspuré.

I höst ska jag testa Dahliarotknölspuré!

Väl hemkommen plockar jag fram och beundrar mina fina Dahlior. Läser på lappen med information om växten: Den ska planteras utomhus, Placeras ljust och soligt, Vattnas regelbundet, och sist men inte minst; växten är oätlig!

Jaha, vad ska jag göra då i höst med min uppgrävda knöl. Söker information på nätet och hittar till ”Svenska Dahliasällskapet”s hemsida: http://www.svenskdahlia.se/. Det här ser ut att kunna bli intressant läsning, med många bra tips!