Annikas Inferno

Härlig sommar med mycket sol! Fint solbränd över hela kroppen. Nej, förresten, jag har ett ärr på armen, lång skåra, som alltid är vit samt små vita prickar runt om på högra armen. Blir påmind om sommaren 1989 varje gång jag ser ärren.

Jag hade precis hämtat ut en tjänstebil som jag fick disponera av företaget jag arbetade på. En splitterny Volvo 744, svart och blank, Black Line. Jag och min familj bestämde att vi skulle göra en tre veckors bilsemester i Italien. Barnen var 10 och 12 år gamla. Det var helt fantastiskt och den bästa semester och sommar jag någonsin haft. Min man pratar flytande Italienska eftersom han levt och arbetat där när han var i tjugoårsåldern.

Gabriel visade oss runt i Rom, allt ifrån katakomber, Colosseum, etruskernas boplats, kyrkor och restauranger dit inga turister kom. Vi besökte San Marino, Venedig, Pisa samt många fler städer.

Naturligtvis måste vi besöka Neapel och Pompeji också, så vi begav oss söderut. Strax före infarten till Neapel stannar vi vid en affär. Jag var tvungen att handla tamponger och dambindor. Bra, jag hittade ett paket maxpack med 100 bindor till extrapris. På den tiden var det inte tunna trosskydd utan tjocka bindor, typ blöjor. Här fanns också en bensinmack, perfekt eftersom vi var tvungna att tanka. Personal på macken kommer fram till bilen och hjälper oss. De varnar oss också och säger att vi måste vara försiktiga i Neapel. Lägg alla väskor i bagageutrymmet och lås ordentligt. Lås också alla dörrar och se till att fönster är stängda.

Vi lydde och gjorde som de sa. Mina dambindor och tamponger tryckte jag ner i min svarta bag. Jag fick knappt igen blixtlåset på bagen men efter lite pressande och våld så gick det igen. Den svarta bagen ville jag ha lätt tillhands så den ställde jag faktiskt på golvet vid passagerarsätet, vid mina fötter.

Nu rullade vi in i Neapel. Så mycket människor och så mycket trafik hade jag aldrig sett tidigare. Men trafiken flöt sakta på hela tiden, även om det var rött vid trafikljusen.

Rondeller är fascinerande i Neapel; har du kört in så får du köra några varv innan du kommer ut igen. Även så i den första rondellen vi kom till. Vi har precis kört in och bredvid oss har vi nu en vespa med två män på. De kör väldig nära och den ena killen tittar in på mig. Ahhh, han var ju riktigt snygg! Jag börjar sjunga ”Pappa jag vill ha en Italienare”, allt vad jag orkar, tills min man ber mig vänligt men mycket bestämt att sluta.

Nu rullar vi sakta framåt igen, och där dyker männen på vespan upp bredvid mig, igen. Och då smäller det till! Rutan bredvid mig krossas, jag får ett slag i huvudet och hela jag täcks av glas. En hand och en arm sträcks in i bilen ner mot golvet vid mina fötter. Den svarta bagen rycks upp, och jag håller fast den. Han drar och sliter i bagen, men jag håller fast. Då ser jag att det blöder på min arm och jag tänker; släpp bagen annars mister du hela armen!

Allt gick väldigt snabbt! Jag skriker, barnen i baksätet skriker, och Gabriel har stannat bilen och är nästan på väg att springa efter den flyende vespan och min bag. Nu rusar det fram människor från alla håll och kanter för att komma till vår hjälp. Det dröjer inte heller länge förrän polisen kommer. Polisen lotsar oss sedan genom Neapels gator till polishuset. Vi ska på förhör så de kan gripa gärningsmännen. Innan förhöret tar en av poliserna mig till sjukhuset (upplevelse att åka polisbil i Neapel). Jag fick duscha av mig allt glas och jag blev omplåstrad.

Tillbaka till polisens kontor igen där Gabriel precis har blivit förhörd. Det sista vi nu måste göra är att redovisa vad som fanns i min stulna svarta bag!