Annikas Inferno

Halva 2019 har nu passerat och jag undrar vart tog dagarna, veckorna och månaderna vägen? Vart tog tiden vägen? Det är märkligt, detta med tid….. och klockor!

När jag var ett år arbetade min pappa i London under en period. Under min uppväxt berättade han ibland om historier han upplevt där. Bland annat historien om klockan!

Klockan stod i hans bokhylla bland arbetarrörelsens alla böcker och tidskrifter, blandat med utbildningsmaterial rörande arbetsmiljö.

–  Den där gamla klockan, sa han, den har aldrig fungerat! Jag köpte den på Portobello Road i London 1953. Varje lördag på Portobello Road är det marknad där man säljer Antikviteter. Och där kan man fynda. Vissa antikviteter är dock mer värdefulla och kostar därför då lite mer pengar. –  Men man får se upp så man inte blir lurad!!!

Hur mycket pappa hade betalat för klockan, det berättade han aldrig!

Men jag tyckte väldigt mycket om klockan även fast den aldrig hade fungerat och den skramlade ju också om man skakade lite på den. När min pappa blev sjuk i cancer fick jag klockan av honom. Klockan ställde jag på min fina gamla skänk i vardagsrummet.

Så småningom orkade pappa inte längre och cancern tog hans liv. Den natten när jag kom hem efter att tagit farväl, satt jag länge på en köksstol och grät. Så småningom knäppte jag mina händer och bad till Gud. Jag bad också till pappa att om han trots allt ändå fanns här hos mig så kunde han väl på något sätt visa det.

Sova kunde jag inte! Men bestämde mig i alla fall för att försöka vila på soffan i vardagsrummet. När jag öppnar vardagsrumsdörren hör jag ett ljud jag aldrig tidigare hört. Klockan! Den tickar! Jo, det är sant! Pappas gamla klocka fungerar!

Klockan tickade på hela natten, men på morgonen hade den stannat igen.

Nu när halva året 2019 har gått kom jag att tänka på tid, och klockan igen. Var hade jag egentligen ställt klockan? För några år sedan renoverade jag vardagsrummet och kastade och plockade undan en massa saker därifrån. Nu rotade jag igenom alla skrymslen och vrån i hopp om att hitta klockan. I vardagsrummet står den gamla skänken kvar, som jag dock många gånger tänkt hiva på tippen. Så jag rotade även igenom den, men nej, klockan fanns inte där heller. Jag måste tyvärr till slut inse att jag förmodligen har kastat klockan.

Jäkla skänk, tänker jag, den där dörren går ju upp hela tiden. Försöker åter stänga dörren men den ger sig inte utan öppnas sekunderna efter igen. Nu blir jag riktigt arg och låser dörren. Men på något lustigt sätt går dörren upp igen i alla fall. – Så nu bestämmer jag mig för att ta den till tippen.

Plockar ut allt ur skänken och ställer på bordet det jag vill behålla och det som är dags att kasta slänger jag i en svart sopsäck. Så ja, nu är det snart klart!

Men där inne längst in i skåpet står klockan, pappas klocka!