Annikas Inferno

Häromdagen besiktade jag min gamla kära Volvo. Jag körde in på besiktningsstationen och ställde bilen framför de två portarna där besiktningsmännen kontrollerade bilarna. Under tiden då jag väntade på min och min Volvos tur studerade jag de två besiktningsmännen. En av dem var väldigt snabb och det såg ut som om varje bil klarade besiktningens alla krav galant. Medan den andre mannen var väldigt ambitiös och han tog väldigt god tid på sig för varje bil. Jag inbillade mig också att många av bilarna ej blev godkända. Jag tyckte också att han såg lite barsk och märklig ut. Gode Gud, jag ber om att jag inte blir inkallad till Port nr 1!

Äntligen poppade mitt registreringsnummer upp på displayen med information om att jag skulle köra in i, Port nr 1!!!

Besiktningen verkade pågå i evighet. Han lyste, han bankade, han drog, han ryckte och slet i olika delar på bilen. Det tog aldrig slut och jag började känna mig svimfärdig. Vad höll han egentligen på med?

Slutligen kommer han fram till mig och säger:

–  Jag vill tacka dig för att du kopplade ihop säkerhetsbältena där bak och att du la fram varningstriangeln! Nu ska jag köra en sväng med din bil.

Han startade bilen och svischade iväg i en väldans fart. Jag tänkte: Gode Gud, går verkligen min bil så fort!

Väntan var nästan olidlig men till slut kom han tillbaka. Klev ut ur bilen och gick fram till mig, tittade mig rakt i ögonen och säger:

–  Det är en väldigt fin bil du har!!!

Mitt hjärta höll på att sprängas av stolthet! Jag tittar tillbaka på honom, ser honom in i ögonen och tackar honom och ser att han faktiskt är riktigt snygg!