Narkotika

Per brev fick jag en kallelse till vaccination mot Covid. Adrian, min son, tar hand om posten hemma, nu när jag är uppe i Hammerdal. Eftersom jag tänker stanna några veckor till här i underbara Jämtland avbokade jag den tiden. Istället kollade jag upp om jag inte skulle kunna få vaccinet här, så jag och min vän Bosse, tog bilen in till vårdcentralen i Strömsund.

Vi parkerade på den stora, nästan tomma, parkeringsplatsen utanför vårdcentralen. Ringde på och berättade om mitt ärende.

— Det går alldeles utmärkt det! Du är välkommen i morgon kl. 10.00, fick jag som svar.

— Åhh, tack snälla, vad glad jag blir! Vad är det för vaccin jag får?

— Det är Astra!

— Då måste jag tyvärr tacka nej till erbjudandet.

Vi har diskuterat olika vaccinationspreparat och jag har ialla fall bestämt att Astra blir det inte. För några år sedan hade jag en misstänkt tia (TIA – Netdoktor) och käkade blodförtunnande.

När vi åter igen sitter i bilen på parkeringsplatsen diskuterar vi mitt beslut fram och tillbaka. Det är fortfarande ganska tomt på parkeringen men bilar kommer och kör iväg ganska snabbt igen. Då ser vi något misstänksamt:

En stor, svart bil, snett framför oss, står parkerad med fönsterrutan nervevad. Två män sitter i bilen, en i förarsätet och en i baksätet. En bil parkerar bredvid och en långhårig kille kliver ur och går fram till den svarta bilen. Vi ser att de dividerar en stund. Den långhårige mannen lämnar över något till honom i baksätet och efter en stund får han något tillbaka. När ytterligare en kille lite senare går fram till samma bil och samma procedur upprepas förstår vi att här pågår en narkotikahandel.

Vi blir chockade! Nu har vi glömt bort Astra och istället är vi koncentrerade på det som pågår vid den svarta bilen.

— Vi måste polisanmäla!

— Men vågar vi det? Vi kan ju råka illa ut!

Vi båda är ganska skakiga när vi tillslut bestämmer oss för att åka tillbaka till Hammerdal och glömma det vi sett.

Här vid huset försöker vi få lite snyggt. Vi plockar, krattar, gör rabatter och är ute hela dagarna. Åker iväg till forsen med kaffekorgen och njuter i solen, trots kylan och fortfarande lite snö här och där.

I morse när jag vaknade kände jag mig inte helt okey. Huvudvärk, täppt i näsan och tjock i halsen. Jag hade frossa och tog tempen som visade 36,5 (som tur var). Jag ångrade direkt att jag inte hade vaccinerat mig när jag hade chansen.

Jag tvingade mig upp ur sängen, tog telefonen, och ringde vårdcentralen.

— Jag känner mig jättedålig och skulle vilja komma och ta ett covid-test!

— Det går fint! Du kan komma kl. 14.00 idag.

— Hur går det till?

— Ute på vår parkering står en stor, svart bil…..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s