Kära Sirppa!

Som jag har berättat om i tidigare inlägg hände det att jag då och då arbetade på olika bruksorter runt om i Sverige. En sådan ort ligger inte så långt ifrån där jag bor och ofta höll jag olika typer av datakurser där. Själva utbildningarna hölls i ett hus en bit från själva bruket. Huset kallades för Ungkarlshotellet. Nyckeln till Ungkarlshotellet och utbildningslokalen hämtade jag på morgonen i receptionen på bruket och lämnade sedan tillbaka den efter avslutad kurs.

Jag fick snabbt en speciell relation till Ungkarlshotellet. Det var en vacker stenbyggnad och redan från första gången jag klev in i huset älskade jag lokalerna och den knarrande trappan. Jag kände av tidigare liv som levt i huset och jag hörde ofta någon som viskade ”Sirppa, Sirppa”. Varje gång jag låste upp den tunga porten till Ungkarlshotellet hälsade jag därför ”Godmorgon Sirppa!” och innan jag stängde och låste efter avslutad kurs sa jag alltid ”Vi hörs snart igen Sirppa!”

Naturligtvis var jag väldigt nyfiken på vad som hänt i detta hus. När jag vid ett tillfälle satt och pratade med en anställd på bruket frågade jag lite så där i förbifarten vad Ungkarlshotellet tidigare använts till. Han berättade att precis som det hette, Ungkarlshotellet, så hade det använts till bostäder för ungkarlar som arbetade på bruket.

Han berättade vidare att på 50-talet kom många finländare för att arbeta på bruket och de bodde då i rummen på Ungkarlshotellet. Det gick lugnt och städat till i huset även fast många flaskor Koskenkorva säkert hade druckits där och pokerspel med pengar som insats hade bedrivits. Här i Sverige kunde de tjäna bra på det arbete de utförde. Många av de unga killarna blev därför kvar i Sverige medan för andra blev hemlängtan till Finland för svår så de reste hem igen. Men inget speciellt hade inträffat i byggnaden!

Däremot hade han hört berättas om Matti! Matti tjänade mycket pengar på det arbete han utförde här på bruket. Han skulle sedan återvända till Finland för att gifta sig. Vad som sedan gick snett vet ingen riktigt. Matti rånade en guldsmedsbutik och fick med sig guldringar, halsband och örhängen i guld. Det var inte svårt för polisen att spåra tjuven och Matti åkte in i finkan. För honom var det en stor skam så han hängde sig i sin cell. Det pratades om att han stulit guldet för att han spelat bort alla sina pengar på poker och han kunde ju inte komma tillbaka hem till Finland tomhänt. Guldet han stulit återfanns aldrig.

En vacker vårdagsmorgon när tösnön droppade från taket på Ungkarlshotellet låser jag upp porten som jag så många gånger gjort förut. Jag är tidig som vanligt för att i lugn och ro hinna förbereda kursdagen. I ett av de små pentryna ska jag precis som jag brukar, brygga kaffe till kursdeltagarna, så de får nybryggt kaffe när de kommer. Just denna morgon är kaffet slut. Jag rotar runt i skåpen efter något kaffepaket men hittar inget. Alltså måste jag åka tillbaka till bruket och hämta kaffe. Men innan jag bestämmer mig för att göra det tänker jag att jag kan ju titta runt i några andra rum om det finns något förråd.

Jag hittar en dörr som ser ut som om det vore en gammal garderob. Jag öppnar dörren och där finns kaffe, socker och kakor. Jag tar snabbt ett paket kaffe och smäller igen garderobsdörren. Då hör jag hur något rasar och ramlar ner i garderoben. Jag öppnar försiktigt dörren igen och ser att en plankbit har lossnat från väggen. Där bakom ser det ut som en liten lucka. Jag är inte den som brukar rota runt i andras skåp och lådor, men här blev frestelsen för stor!

När jag lirkat upp den lilla luckan ser jag ett litet träskrin där inne. Försiktigt plockar jag ut skrinet och öppnar det olåsta locket. Överst ligger ett brev och under det hittar jag det jag förmodar är Mattis tjuvgods. Ringar i guld och halsband med mera glimrar i det illa skrinet. Försiktigt öppnar jag kuvertet och vecklar ut brevet. Det är skrivet på finska, men jag förstår att det överst står ”Kära Sirppa!” och brevet är undertecknat ”Minä rakastan sinua! Matti”.

På något sätt är jag glad att jag inte kan läsa och förstå det som är skrivet i brevet. Det känns så privat! Nu stoppar jag tillbaka det i skrinet, ställer in skrinet i luckan och stänger den väl. Till sist trycker jag också tillbaka plankan och kontrollerar att den verkligen sitter ordentligt fast i väggen. Sedan går jag tillbaka till pentryt och slår på kaffet.

För några år sedan revs Ungkarlshotellet och jämnades med marken. En privat villa byggdes på tomten. Häromdagen passerade jag villan och såg att den var till salu. Jag funderade en stund på varför man flyttar från ett så fint hus!

9 reaktioner till “Kära Sirppa!

  1. Vilken häftig story. Ger mig rysningar samtidigt som den är vacker. Tack ännu en gång för underhållning på en udda nivå.

    Gillad av 1 person

  2. Hej Annika
    En fin berättelse och bra skrivit. Det finns många fina och härliga berättelser att fånga upp ute i landsbygden.
    Må väl

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s