På Facebook ser jag att flera av mina facebook-vänner besökt Borgvattnets Prästgård på sin semester. Vårt fritidshus i Jämtland ligger ca 2,5 mil från prästgården så det händer att även jag gör en utflykt dit till Sveriges mest hemsökta hus.
För några år sedan tog jag en vän med mig till Borgvattnet för att visa hur vackert byn ligger med sin sjö nedanför. Naturligtvis ville vi också åka upp till prästgården.
Det var otroligt vackert väder med strålande sol. Det stod inte många bilar parkerade utanför det gamla huset så vi hittade snabbt en skuggig plats att ställa bilen på. Hunden Pelle var med i bilen, vilket innebar att vi inte kunde gå in i prästgården tillsammans.
Min vän gick in först och han kunde ta den tid på sig som han ville medan jag promenerade med Pelle. Jag hade ju besökt stället vid flera tillfällen tidigare!
Så småningom kom min vän ut från huset och han såg roat nöjd ut, och tyckte att det hade varit spännande. Jag började känna mig trött efter hundpromenaden men tänkte att jag tar en snabb titt in i det gamla huset ändå.
Jag upptäcker direkt att de börjat med lite nya attraktioner i huset. För direkt in till höger i ett sovrum sitter tre damer, tidsenligt klädda i grå klänningar och uppsatt hårknut, och dricker kaffe! Den ena av dem ser ledsen ut och en annan verkar också handarbeta. Jag vinkar glatt till dem, men de tar ingen notis av mig. Istället går jag trappan upp till övervåningen där alla sovrummen ligger. En familj med två barn kommer just ut från ett av rummen.
Trappan upp till övervåningen tog nästan knäcken på mina artros-knän så jag behövde sätta mig någonstans en stund. Jag vet inte vad som flög i mig men jag gick in i ett av sovrummen, stänger till dörren och lägger mig på sängen och drar en gammal filt över mig.
Plötsligt öppnas dörren och den lilla familjen står bredvid sängen och skriker i högan sky! De rusar ut och springer ner för trappan. Jag hör dem berätta för personalen att det ligger ett spöke i en av sängarna. Då kliver jag upp, viker ihop filten och tassar ut ur rummet.
Den likbleka familjen tar med sig personalen upp till sovrummet. Naturligtvis ligger det inget ”spöke” där, men jag hör alla säga att det fanns tydliga spår i sängen efter ”något” som legat där! Jag skrattar så gott för mig själv och tänker att människor är bra hysteriska!
Jag bestämmer mig snart för att gå ut från huset till min vän och hund. Jag tackar personalen för att jag fått göra ett besök hos dem. Speciellt tyckte jag det var fint ordnat med attraktionen med damerna i rummet! – Personalen tittar oförstående på mig!!
Annikas Inferno 
Lämna en kommentar