Brand på hotell

Blir ledsen när jag tänker på att Grekens i Knivsta brann ner! Jag var där en vecka innan tillsammans med ”Gravidtjejerna” och åt underbart god grekisk mat.

Bränder är jag livrädd för. Det första jag gör när jag checkat in på ett hotell är därför att alltid kolla upp nödutgångar och lokalisera var exakt mitt rum finns i hotellet samt läsa info om utrymning vid eventuell fara.

Den här gången skulle vi på konferens i en av, i mitt tycke, Sveriges vackraste stad. Jag arbetade på ett stort datautbildningsföretag och bussen skulle avgå från Stockholm på förmiddagen. Min kompis och kollega, Brita, skulle också följa med. Jag såg fram emot att träffa henne och dela rum med henne.

När jag stigit på bussen får jag veta att Brita blivit sjuk och kommer därför inte att åka med. Jag är då nästan på väg att hoppa av bussen igen, men besinnar mig.

Strax innan bussens avgång ser jag en tjej som hastar fram emot bussen. Hon har en enormt stor resväska med sig. Jag funderar på om jag missat att ta med mig något. Jag hade ju bara min lilla weekend väska.

Så småningom rullar bussen iväg och tar oss söder ut. Efter några timmar är vi så framme vid hotellet och vid incheckningen får jag nu veta att jag ska dela rum med kvinnan med väskan. Konferensen kör så småningom igång  och pågår någon timma. Efter det får vi ledigt ett par timmar och sedan ska vi träffas klockan sju i restaurangen för middag och fest.

Min nya rumskompis och jag drar oss upp på rummet där vi bekantar oss med varandra och pratar om ditt och datt samtidigt som vi gör oss i ordning inför kvällen. Så småningom frågar jag var hon bor. Hon klappar då på sin stora resväska och säger:

–  Det här är mitt hem! Jag arbetar så mycket och reser runt i Sverige och bor på olika hotell hela tiden. Allt jag  behöver och äger har jag med mig i resväskan, säger hon samtidigt som hon nu öppnar väskan, drar fram en nytvättad blus, ett strykjärn och en liten ministrykbräda. Jag tittar fascinerat på min nya kompis och funderar på om hon också har en liten tvättmaskin i sin väska. Och då frågar hon om jag vill ha en drink. 

–  Ja tack, jag tar gärna en Campari, säger jag och skrattar!

Camparin och två kristallglas plockas fram ur väskan. Då kan jag inte låta bli och skoja med henne och säger att jag gärna tar en skiva apelsin i drinken. Jo då, det fanns också i väskan!

Middagen och festen blev både god och trevlig. Trerätters meny med mycket vin och prat. Festen efter kantades av musik, dans och mera vin. Men så småningom var det i alla fall dags för min rumskompis och mig att dra oss tillbaka till  rummet.

Vi var trötta men låg i våra sängar och småpratade eftersom vi inte riktigt kunde komma till ro förrän musiken och stojet tystnat på hotellet. Så småningom sov vi i alla fall båda två och förhoppningsvis också resten av hotellets gäster.

Jag vet inte hur länge jag hade sovit när jag plötsligt vaknar av att brandlarmet går. Jag rusar upp ur sängen, väcker min rumskompis, slänger på mig kläder, tar min handväska och slänger den över axeln och ropar till min kompis:

–  Det brinner i hotellet, vi måste utrymma! Ta din väska, ditt hem, och skynda dig!

–  Hinner vi ta en kopp kaffe först? säger hon sömndrucket och plockar fram kaffe och kaffekokare ur väskan. Men hon inser snabbt att det är allvar och att vi måste lämna rummet så fort som möjligt.

Vi hjälps åt med den stora väskan och förstår att vi måste gå i trappan ner till receptionen. Hissen får ju ej användas vid brand eller annan fara! Rumsdörrar vi passerar bankar vi på för att eventuellt väcka sovande hotellgäster. Någon dörr öppnas och vi förklarar att det brinner och hotellet måste utrymmas. En man säger att han inte känner någon röklukt så han stänger dörren och kryper ner i sin säng igen. En annan påstår att det säkert bara är en brandövning och går in på sitt rum igen.

I ett trappfönster som vi passerar ser vi utanför på gatan tre brandbilar med blåljus påslagna. Snart är vi nere i receptionen och där är det endast vi två, receptionisten och några brandmän. Två av brandmännen kommer emot oss och säger:

–  Ni två är de enda som lämnat sina rum! Tack för det! Den här gången var det dock ”bara” ett inbrott i hotellets sidobyggnad. Men nästa gång kan det vara allvar!