Annikas Inferno

När jag nu var i Hammerdal, och skulle hämta ut fästingmedicin på apoteket, till Pelle, hittade jag inte mitt körkort. Expediten var väldigt vänlig mot mig och lät mig stå lite vid sidan om och leta igenom min plånbok i lugn och ro.

Jag letade bland alla kvitton och andra saker i plånboken men något körkort fanns inte, så något fästingpreparat blev det inte heller.

När jag var tillbaka i stugan igen letade jag igenom plånboken säkert 10 gånger till, utan resultat. Jag letade i alla fickor, skåp och skrymslen i huset. Finkammade bilen och lyste med ficklampa under säten. Men något körkort fanns ingenstans.

Jag ringde till alla affärer jag handlat i hemma i Knivsta före resan upp. Kanske hade körkortet slunkit ur plånboken när jag betalade. Men inget resultat. Jag körde även tillbaka in till Hammerdal och frågade runt i de butiker jag handlat i, men inget napp.

Jag ringde till Adrian, min son, som jag visste just denna dag var hemma i huset i Långhundra. Lotsade runt honom i huset, via telefonen, där han skulle leta. Men ack nej!

Kom på att några dagar före avfärden till Norrland hade jag varit hos polisen i Norrtälje för att fixa nytt pass, så jag ringde även 114 14. Efter flera knappval hamnade jag i telefonkön och väntade en timma innan jag gav upp.

Ringde 114 14 igen och gjorde några andra knappval för att kanske komma snabbare fram. Väntade i telefonen ytterligare en timma utan att få prata med någon.

I förgår kväll var jag tillbaka i Husby-Långhundra och hade då kört 50 mil utan körkort. Hela kvällen ägnade jag sedan här hemma åt att leta och leta.

Jag ringde min dotter Magda och vi pratade en lång stund innan jag berättade om körkortet.

— Anmäl det inte som borttappat. En stark känsla säger mig att det ligger någonstans hemma. Det ligger nog bland en massa kvitton!

— Nej, det gör det inte! Jag har rotat igenom plånboken flera gånger.

— Men jag ser också tydligt en plastficka framför mig!

— Jag har ingen plastficka!

— Men jag ser också…., det ser ut som…. som ett pass, framför mig.

— ???

— Mamma, jag hänger kvar i luren medan du går till byrån i hallen, nej förresten…., till skåpet med alla din prylar i, i köket.

Jag lyder min dotter. Rotar runt i skåpet. Hittar en plastficka. Plastfickan innehåller mitt gamla pass, en massa kvitton, och mitt körkort!

Jäklar, min dotter måste vara synsk!

Magda kontaktar jag nästa gång igen, när jag saknar något annat här i livet , vad det än må vara!